En resumé

Ernst Otto Theodor Westerlund föddes 1839 i Öregrund, son till kyrkoherde Pehr Westerlund och hans maka Johanna, f Sundeman. Ernst var nummer fyra av fem barn.

Vid nio års ålder började EW studera vid Katedralskolan i Uppsala och bodde då tillsammans med en äldre bror. 

År 1854 avled kyrkoherde Westerlund. Prästänkans pension var knapp och Ernst fick lov att försörja sig själv och dessutom ta hand om modern då de tre bröderna avlidit genom sjukdom eller olycksfall. Den enda systern var gift men dog endast 26 år gammal 1861. EW fick - troligen 1855 - anställning som informator för barnen Floderus på godset Halmbyboda i Funbo socken utanför Uppsala. 

År 1858 avlade han studentexamen, år 1863 medicine kandidatexamen vid Uppsala universitet samt år 1867 medicine licentiatexamen. Han hade under studietiden särskilt intresserat sig för kirurgi och gynekologi. 

Bild på Ernst Westerlund

1864 deltog han som frivillig fältläkare i dansk-tyska kriget, blev tillfångatagen och satt fängslad på ön Als, men mot hedersord att genast lämna Danmark släpptes han. Dock blev han för resten av livet verksam även som militärläkare. 

Våren år 1867 avled stadsläkaren i Enköping. Staden, med en befolkning på cirka 1 500 personer, sökte en vikarie och EW fick vikariatet. Vid val av ordinarie innehavare av tjänsten några månader senare fick EW flest röster. I mars 1868 gifte han sig med Nina, f Floderus, efter en åtta år lång förlovning. 

Stina Palmborg skriver i boken Ernst Westerlund – en läkekonstens storman (1939) att det var ett lyckat kirurgiskt ingrepp som gjorde att ryktet om EW, en doktor utöver det vanliga, började spridas även utanför Enköping 

Dr Westerlunds citat

"Ta allting sakta och lugnt. Släpp det gamla, glöm det. Tänk på en ljusnande framtid. Tänk inte på sjukdomen, överlåt det åt mig.
Sov och dröm vackra drömmar."

"Vi går nu hem och lägger oss. Så är vi pigga i morgon bittida. Vi lägger oss tidigt om kvällarna. Då är vi pigga om morgnarna."

"Lugn och mod. Allt i stor mängd. Resultatet blir gott"

"Jag har inte frågat - om hon kan, jag har frågat - om hon vill"

"Att vila är att göra något annat"

"Absolut lydnad eller respass"

"Man skall inte göda sorgen"

Det var dock inte som kirurg han blev världskänd utan som nervläkare. EW insåg att nervsjukdomar/psykiska sjukdomar/fobier inte var inbillningar utan verkliga sjukdomar och han förstod hur själslig sjukdom kunde yttra sig i kroppsliga symptom. Han lyckades därför bota många patienter som andra läkare ansett vara inbillningssjuka. Ett samlande begrepp för dessa sjukdomar var på den tiden ”neurasteni”. 

Patienter kom så småningom till Enköping från hela Norden, från Ryssland, ja, från hela Västeuropa och även från mer avlägsna platser. EW var den svenske läkare som mot slutet av 1800-talet hade störst praktik. 

Hans metod var regimterapi. Han gav varje patient en regim att leva efter, ofta med små individuella variationer. Behandlingen kunde börja med en gödkur eller en avmagringskur, inte sällan sängläge under den inledande tiden. 

Varje regim var detaljerad: Vi går upp kl 7, vi äter ett franskbröd och en kopp te till frukost. Vi vilar till kl 9 och därefter går vi en promenad på Dygdens stig… 

EW tilltalade patienterna i vi-form. De upplevde starkt doktorns delaktighet i just deras sjukdom. Ofta blev beskedet till den tillresta patienten: -Vi får stanna! Sålunda inkvarterades patienter på Stadshotellet (invigt 1879) eller i ett växande antal sjukhem i och utanför Enköping. På 1890-talet fanns cirka 300 patienter på sjukhem när staden då hade cirka 3 500 invånare. 

Inte alltid ordinerades mediciner. Kanske blev doktorn själv den viktigaste medicinen. Genom sin personlighet fick EW patienterna att mobilisera sin vilja att bli friska igen: ”Vi blir bra, vi är bättre redan nu!” Han skrev inga journaler, gjorde endast korta anteckningar i almanackan och i anteckningsböcker men höll det mesta i huvudet. 

År 1886 avsade han sig tjänsten som stadsläkare för att ägna sig åt sin växande skara privatpatienter.

EW kallas ”arbetsterapins fader”. För att få patienterna att återvinna hälsan satte han dem i arbete, gärna med sådant de avskydde eller aldrig förut gjort. ”Vi får arbeta, och inte bara det, vi SKA arbeta!” var hans devis. Han lät inrätta en vävstuga på Kungsgatan, dit både män och kvinnor fick gå och väva.

Efter studieresor i Mellaneuropa i början av 1880-talet hade EW kommit i kontakt med sanatorier på hög höjd som behandling mot i första hand tuberkulos. Sedan järnvägen till Trondheim färdigställts i början av 1880-talet ordinerade Westerlund många patienter att vistas i Storlien för den välgörande luftens skull. Själv reste han dit några veckor i juli och hann då ta emot även nya patienter, t ex från Norge.

I juni månad tillbringade EW några veckor på godset Halmbyboda, som han köpt ut från släkten Floderus redan 1874. Sensommaren ägnade han åt uppdraget som militärläkare men hann även med några dagar i barndomsstaden Öregrund. Huset i Enköping, som var hans bas under nästan 50 år, flyttade han in i 1877. 

Till en början ansågs EW av kollegor som ”icke vetenskaplig”. Han fick dock ett erkännande när han blev medicine hedersdoktor i Lund 1900, senare även teologie hedersdoktor i Uppsala 1921. 

EW avled den 28 januari 1924 efter nästan 57 års verksamhet i Enköping. Jordfästningen förrättades av ärkebiskop Nathan Söderblom. EW är gravsatt på Vårfrukyrkogården i Enköping. 

EW fick tillsammans med hustrun Nina, f Floderus (1839-1922) tre döttrar varav två levde till vuxen ålder: Mathilda (1868-1954), gift med skriftställare Marius Selmer, Oslo. De fick en son. Dorothea (1878-1933), gift med Leo Tolstoy d y, Moskva. De fick åtta barn. Båda svärsönerna var botade patienter. 

/KM nov 2019 

Släkten

släktbild

Övre raden från v: Mathilda Selmer, Marius Selmer, Dorothea Westerlund.
Undre raden från v: Ernst Westerlund, Ernst Selmer, Nina Westerlund.

Ernst Westerlund och Nina, född Flodérus tillsammans med sina barn, barnbarnet och svärsonen år 1893.

Släktbild

Från v: Sofia Ceder, Paul Tolstoy, Nikita, Tolstoy och Tatiana Paus.

De fyra barnbarnen som fanns 1989, när man firade minnet av Ernst Westerlunds 150-årsdag.

Om doktor Westerlunds sjukhem

(Av Kerstin Maurd, ordf i Westerlundsällskapet 2012-2019)

Under Ernst Westerlunds tid som läkare i Enköping betraktades Enköping som en kurort. Ett viktigt inslag i det dagliga livet på kurorten var de sjukhem som inrättades för tillresande patienter.

I slutet av 1980-talet, några år efter Westerlundsällskapets bildande 1984, ägnade sig en grupp av Sällskapets medlemmar, alla med rötterna i Enköping, åt att kartlägga så många som möjligt av dessa sjukhem. Några av dem hade till och med äldre släktingar som varit innehavare av något av dessa sjukhem.

Studiegruppen lyckades kartlägga ett 45-tal sjukhem. De letade fram gamla bilder och/eller vykort av de aktuella fastigheterna och markerade de aktuella adresserna på en karta över centrala Enköping. Bilderna över sjukhemsfastigheterna är namngivna efter känd innehavare/sjukhemsföreståndare. Materialet finns att beskåda i Westerlundsgårdens museidel.

Nedan följer ett antal citat ur böcker, tidskrifter och tidningsartiklar som berör sjukhemmen.

”Efter en noggrann undersökning av den sjuke kunde doktor Westerlund dekretera: -Vi får stanna!

Så gav han anvisning på en privatfamilj i staden, där patienten skulle placeras. Därvid visade han en rent intuitiv förmåga att sammanföra människor, som passade för varann.

Allt eftersom patienter strömmade till, gjorde sig behovet av lämpliga hem kännbar. Även om stadens alla privatfamiljer villigt öppnat sina hem för dr Westerlunds patienter – vilket de i oanad utsträckning också gjorde – räckte dessa ej längre till. Och då visade sig dr Westerlunds organisationsförmåga i alla sin glans. Han lärde upp sjukvårdare och upprättade sjukhem och visade möjligheter, där andra skulle stått handfallna.

   Det är betecknande för dr Westerlund, att han aldrig tänkte på att anlägga en större anstalt eller klinik. Nej, sjukhemmen eller pensionaten skulle ha karaktären av verkliga hem. Ingenting fick minna om sjukdom och lidande, utan snarare om hemtrevnad, husligt arbete och gott humör.

Det hände aldrig att patienterna fick välja sin bostad själv. Doktorn placerade patienten i den speciella miljö, som på pricken passade hans lynne och sjukdomsform.

I de större sjukhemmen fanns plats för upp till tjugo patienter, i de mindre blott för två eller tre." 

Ur ”Ernst Westerlund, Enköpingsdoktorn, en läkekonstens storman.”

Av Stina Palmborg 1939.

”Lydnad ligger i luften i den lilla, ganska hemtrefliga sjukhemsstaden. ”Doktorn har sagt det” betyder där detsamma som ett kungligt plakat. Hans kraftiga vilja tränger genom lyckta dörrar in i alla dessa sjukhem, och patienterna såväl som deras vårdare lyda, liksom snälla barn i en väl disciplinerad familj lyda sin far.”

Ur ”En läkare” av Ernst Beckman, sid 24, särtryck från tidskriften ”Ord och Bild” 1896.

”Här lever den sjuke endast för att blifva frisk – lefver i dubbel måtto af den enkla men närande födan i sjukhemmen och i hoppet, att det skall gå med honom som med tusende af de andra….

Han har kring sig uppdragit sjukhem och sjukvårdare, som för honom utföra en stor del af arbetet. Doktorn kan, när han tack var en glänsande säker diagnos en gång antydt det ondas ursprung och art, vara viss om att de medel han föreskrifver också användas i den ordning och på det sätt han anbefallt.”

Ur ”Ny illustrerad tidning” 30 nov 1895.

”Från östan och västan strömma tusentals lidande årligen till den lilla staden Enköping, hvilken fullkomligt lefver och hafver sin varelse af doktor Westerlund. Den är nästan som ett enda stort sjukhem, hela staden, ty i nästan hvarje hus tar man emot patienter, och för dem alla räcker han till, denne verksamme, märklige läkare, hvilken  år och ansträngningar tycks så föga beröra.”

Ur ”IDUN, Illustrerad tidning för kvinnan och hemmet”, lördagen den 21 oktober 1899.

”Och han icke allenast älskas och äras, utan äfven fruktas. Det veta nogsamt de fruar, hvilka ha i inackordering doktor Westerlunds patienter, ty Gud nåde dem, som de icke samvetsgrant följa den ordning i matväg, han påbjuder.”

”Från ett besök hos doktor Westerlund”. (Ur en finsk tidning.)

Enköpings Tidning 1 nov 1890

”Men enligt hvad jag hört förtjänar nog hotellet att rekommenderas och håller icke häller öfver höfvan höga priser; åtminstone ska man lefva der lika billigt d. v. s. icke mera dyrt än i de privata qvarter och våningar, hvilka själffallet å en kurort sådan som Enköping till icke så litet antal för resandes räkning stå till buds.”

”Från en resa till doktor Vesterlund i Enköping.”

(Ur en finsk tidning.) Enköpings Tidning 8 juni 1892

”Som bekant har doktorn tvärtom ofta rätt stort antal patienter, som samlats hit från olika väderstreck, i vecko- och månadtal under sin uppsikt i Enköping.”

”Från en resa till doktor Vesterlund i Enköping.”

(Ur en finsk tidning.) Enköpings Tidning 8 juni 1892

”Strax efter frukost sätter sig Westerlund i sin droska och beger sig ut på besök hos de patienter, som bor i staden under hans överinseende och vård. En del av dessa patienter är installerade på lasarettet och i de två hotellen. En annan och större del är utplacerade i privata hus eller våningar, ett slags sjukhem, vilka kan räknas i flera tiotal. Dessa och sjukhem och patienternas liv i sjukhemmen hör till de mest intresseväckande och originella sidorna i doktor Westerlunds verksamhet.”

Ur en artikel skriven för en rysk tidskrift av Ernst Westerlunds svärson, Leo Tolstoy d y, år 1896. Översättning till svenska av Nikita Tolstoy (f 1902), son till Leo T d y.

”… och man uppskattade antalet på de olika hemmen liggande patienter till cirka 300, ända till omkring 1911, då han började inskränka sitt arbete.

Ur Jakob Billströms minnesord vid Svenska Läkaresällskapets sammanträde den 5 februari 1924, alltså strax efter Dr Westerlunds bortgång.

”Numera har ju arbetet inskränkts ganska betydligt. Åttioåringen tycker själv, att han är ganska lat, när han inte stiger upp förrän klockan 7 och börjar första mottagningen klockan 8. Sedan bär det iväg ut i staden på besök hos patienterna på de sex sjukhem som alltjämt bibehålles.”

Aftonbladet onsdagen den 13 oktober 1919. Ur ”Dr Westerlund intime. En intervju och ett apropå till en märklig mans 80-årsdag.”

Ett besök hos doktor Westerlund

Ett besök hos Dr Westerlund

Läs ett utdrag från Project Runeberg om vår doktor. Från år 1886 nedtecknat av Lea. Mer information i Kerstin Maurds fotnot.

Ett besök hos doktor Westerlund

Två läkare i Storlien

Jan Sandegård har skrivit en artikel om ett möte i Storlien mellan två generationer läkare.

Två läkare i Storlien

Enköpingsdoktorn och hans ryska patient

Denna artikel är också publicerad i Sydsvenska Medicinhistoriska Sällskapets nättidskrift:
smhs.nu/publikationer 2023.

Per Nettelbladt, docent, pensionerad överläkare, specialist i allmän psykiatri, Lund

Enköpingsdoktorn och hans ryska patient